Sagan om dom bruna stövlarna

Det var en gång en sambo som åkte till konungariket Sveriges huvudstad Fjollträsk tillsammans med sin syster. I storstan så gick systrarna in i en stövelaffär för att köpa stövlar, systern som var rik som ett troll köpte sig ett par jättedyra stövlar, medans sambon fick nöja sig med ett par stövlar som det var rea på, hon var nämligen en fattig 2 barnsmor som dessutom var vänsterpartist och därför inte ville spendera supermycket pengar i en stövelaffär som förmodligen ägdes av en elak kapitalist från dom lyxigare delarna av staden. Men hon var jättenöjd med sina stövlar som hon tyckte var jättefina.
När hon kom hem så visade hon sina nya stövlar för sin sambo som också tyckte dom var jättefina.
Så en dag kom det en skäggig målare och knackade på dörren till familjens nya lägenhet, och sa att han skulle måla om i deras lägenhet. För att saker och ting inte skulle vara i vägen när vår glada och väldigt skäggiga målare skulle måla om i hallen så bestämde familjen att dom skulle ställa ut skor och dyligt i trapphuset under tiden som målaren målade så även stövlarna åkte ut i trapphuset. När sen helgen kom så skulle vänsterpartisten i familjen ut och inmundiga lite mat och alkoholhaltiga drycker, men när hon skulle ta på sig sina stövlar så var dom borta, så hon fick därför låna ett par skor av sin välbeställda vännina som tjänar multum på att sitta och svara i telefon på det stora taxibolaget i staden.
Men nu förhöll det sig så att mannen i hushållet en kväll befann sig på årsmöte med facket på hans arbetsplats, på vägen därifrån så mötte han grannens dotter med ett par stövlar på fötterna som var misstänkt lika dom fina stövlarna som sambon hade blivit bestulen på.
Dagen efter så tog han med sig sin sambo som hade gråtit floder ända sen den dagen då stövlarna försvann över till grannen och bad att få titta på stövlarna som hon påstod sig ha fått av någon i försenad födelsedagspresent.
Dottern till grannen sa än en gång att det var hennes stövlar och att stövlarna befann sig hos en vän till henne.
Men nu var det så att i trappupgången som den fattiga familjen och den andra familjen bodde i så bodde även en god dvärg tillsammans med sin man och barn och en potatishandlare med familj och denna goda dvärg råkade veta var denna kompis bodde och följde med den ledsna vänsterparisten dit, och visst vad det hennes stövlar som stod där i hallen så dom tog tillbaka stövlarna och gick hem.
Och så levde familjen med sina stövlar lycklig i alla sina dar.
Snipp, snapp snut så var sagan slut.