Är Maud sierska?

Maud Olofsson meddelade nyligen att hon som 13-åring 1968 låg och vred sig om nätterna av oro för det tunna ozonskiktet. Olofsson-alltid steget före. 6 år före närmare bestämt. Den första rapporten om ozonförtunning publicerades 1974.
Ovanstående är saxat ut Torbjörn Gustafssons krönika i corren men jag tyckte det var så kul att jag var tvungen att skriva det här. Annars är ju inte Maud eller resten av Centerpartiet särskillt kul nu förtiden. Partiet har ju helt ballat ur när man förslår lönediskriminering av unga, försämringar av LAS där Centern tycker att arbetsgivare godtyckligt ska få sparka vem dom vill. Att detta nyliberala parti dessutom tycker vi ska ta död på djur och natur gör ju inte saken bättre.

Oberoende press?

Läste i Aftonbladet om Percan Gudmundssons bok och kan bara konstatera det som alla redan visste att borgarna håller sina ledarskribenter på de borgliga tidningarna i strypkoppel. För de kan kalla sig hur oberoende de vill men när politiska partier håller möte för sina ledarskribenter för att tala om vad man ska skriva och vem man ska smutskasta tycker jag det har gått för långt. Denna gång är det visst Maria Wetterstrand som man har tänkt sig ge sig på, så snart kommer väl det bli liv om vilken väska hon har valt att köpa för sina egna pengar eller om hennes man släppte en fis på offentlig plats vid något tillfälle. Förvisso hade jag räknat ut förrut att det nog var på detta vis det gick till, då jag ibland roar mig med att läsa den lokala tidningens ledarsidor, där dom vad som än har hänt så har alltid borgarna gjort det bra. Om så hela regeringen skulle ha gått på porrklubb ihop och där supit sig redlösa så skulle nog det borgerliga propagandabladet Corren vända det till att regeringen gjort det bra som har gynnat en lokal företagare.
När jag ändå är inne på Corren så kan jag väl säga att jag ibland varit lite inne på att börja ha tidningen mer konstant, detta är dock inte aktuellt längre då tidningen infört korta ledarkommentarer efter vissa artiklar där man talar om för sina tröga läsare vad de ska tycka. Nej ledarskribenter ska hålla sig på ledarsidan. Jag har för mig att Roger Berzell har skrivit ett bra blogginlägg om detta (bara att följa länken under andra roliga sidor)
Men som sagt det verkar bestämt som Svd med flera är lika oberoende som de tidningar som finns i Nordkorea ungefär. Läs gärna själv på www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7295120.ab

Det var allt för denna gång

Bokslut Reinfeldt

Varsågoda ett boktips från Dalademokraten, har själv inte hunnit läsa den ännu men ska när tid finnes:

Reinfeldt avklädd!

Publicerad: 2010-02-04 05:50

Christer Persson, Stefan Carlén och Daniel Suhonen Bokslut Reinfeldt Ordfront förlag

Statsminister Fredrik Reinfeldt och hans Högerparti är ytterst framgångsrika på ett plan. De har skickligt kunnat dupera de så kallade opartiska politiska kommentatorerna i press, radio och tv. Alla har med hull och hår svalt betet om att Högerpartiet bytt skepnad till Nya Moderaterna. Ett parti som sägs krama välfärden, arbetsrätten, fackföreningsrörelsen och arbetslinjen. Dagens höger nöjer sig inte med att babbla om skattesänkningar. De genomför det också även om man måste göra det för lånade pengar.
I debattboken "Bokslut Reinfeldt" blottlägger författarna statsministerns högerpolitik. Metoden är lika enkel som genial. Debattörerna redovisar fyra års medvetet angrepp på den välfärd som man påstår sig värna. Ja, självfallet har högern i ord (retoriken) närmat sig mittfåran i svensk politik men i handling har man exempelvis lyckats avlöva svensk fackföreningsrörelse bakvägen samtidigt som man såg till att över en halv miljon människor lämnade a-kassorna.
Vi är på alla områden på väg mot en minskad offentlig sektor som styrs av marknaden. Privatiseringarna står som spön i backen. Kulturen utsätts för kommersiella krafter. Ökad ojämlikhet råder på alla plan. En krossad arbetsmiljö- och rehabiliteringspolitik. En nedläggning av arbetslivsforskning. En försämrad sjukförsäkring. Tja, det är bara några exempel på vägen mot ett fullständigt borgerligt, kapitalistiskt Sverige utan stötdämpare eller krockkuddar.
Regimen Reinfeldt gjorde det dubbelt så dyrt att vara med i facket och man ökade kostnaderna för medlemskap i a-kassan med mer än 500 procent. Det resulterade i ett historiskt medlemsras. Detta applåderades givetvis av borgerliga ledarskribenter. De skrev exakt vad det handlade om. Liberala Expressen skrev följande: "Alliansen har valt en mycket smartare väg genom att angripa facket bakvägen, genom a-kassan". Målet är att fackföreningsrörelsen skall försvagas gentemot arbetsgivarna. Regimen Reinfeldt vill med andra ord försvaga facket i den maktbalans som annars kräver någorlunda jämvikt om den svenska modellen skall bibehållas.
Författarna visar upp tre olika samhällsmodeller i västvärlden. Det forna nordiska generella välfärdssamhället, det amerikanska liberala systemet och kompromissen mellan dessa två ytterligheter, ett samhällssystem som framför allt har sin utbredning i Mellaneuropa. Att Sverige är på väg att förvandlas till ett europeiskt genomsnittsland vilket som helst råder det ingen tvekan om. Det är också drömmen för regimen Reinfeldt.
Stora samhällsproblem som arbetslöshet och social utslagning förvandlas till individpsykologi och flummiga diskussioner om moral och etik. Synen på arbetslösa har i grunden ändrats. De skuldbeläggs. Man pratar om skyldigheter i stället för rättigheter.
Fredrik Reinfeldt har kommit mycket billigt undan i den offentliga debatten. Det krävs ingen särskild avancerad granskning för att hitta den äkta varan bakom pladdret och munvädret. 1993 skrev Reinfeldt sitt eget borgerliga manifest där han slog fast att den nordiska välfärdsmodellen var av ondo och att den förvandlat svenskarna till passiva bidragstagare. Hans eget uttryck var "mentalt handikappade."
"Bokslut Reinfeldt" är en välgörande vitamininjektion inför valrörelsen. Jag skulle önska att varje valarbetare inom den rödgröna oppositionen utrustades med varsitt exemplar. Hur svårt kan det vara att peka ut en rad negativa konsekvenser med ett fortsatt borgerligt massivt angrepp på den svenska välfärden? Ett privatiserat samhälle, ökade klasskillnader, försämrad sjukförsäkring, välfärd förvandlad till ofärd.
Fyra år till och det finns inte så mycket mera att göra åt en raserad samhällsmodell som genom historien visat sig ytterst framgångsrikt om man föredrar ett jämlikt samhälle. Det visar en rad forskningsrapporter som återges i boken, inte minst jämställdheten mellan kvinnor och män, har tjänat på det samhälle som arbetarrörelsen genom hård kamp och via skickliga kompromisser lyckats skapa. Det har även funnits ett samförstånd mellan olika sociala grupper i samhället. En progressiv skatteskala, en allmän välfärd som omfattar alla medborgare.
Nu måste vi skriva den stora berättelsen om ett framtida samhälle som återupprättar ordet jämlikhet. Den rödgröna oppositionen måste skaffa sig ett visionärt program bortom dagspolitikens vardag. En politik som agiterar, reformerar och visar på ett tydligt alternativ till regimen Reinfeldt.

ULF LUNDÉN