Stockholm i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu.....

I onsdags var det så äntligen dags för familjens minisemester till den kungliga huvudstaden.
Huvudmålet med resan var att hälsa på en av sambons gamla klasskamrater och hennes sambo plus deras nykalvade lilla bebis, men även något museum skulle hinnas med samt en tur till Gröna lund. Dessa vänliga människor hade fixat boende åt oss för den enorma summan av 50 riksdaler/dygn i närheten av deras bostad någonstans i de yttre regionerna av Stockholm.
På vägen plockade vi upp sambons bästis (som är en lite konstig men ändå trevlig lärarstuderande) denna kompis till sambon fick köra bilen upp till Stockholm då jag lider av den psykiska sjukdomen stressus körus i storstädus som gör att jag, när jag sitter bakom ratten i storstäder som Stockholm blir jag fel i huvudet och måste skrika och peka finger åt andra bilister, vilket inte uppskattas av mina medtrafikanter. Väl hemma hos den gamla klasskamraten så utbyttes diverse artighetsfraser samt avlastning av lite väskor sen tog vi bilen till pendeltågstationen.
På pendeltåget framförde min äldsta dotter ett litet stycke ur nationalskalden Markoolios repertoar nämligen sången "åka pendeltåg" refrängen går så här "å åka pendeltåg jag är en loser baby jag har inget körkort" För detta fick hon lite muntra miner från vissa passagerare samt lite tjuriga miner från andra passagerare.
Vi beslutade på tåget att vi skulle gå till en asiatisk restaurang där dom serverade sushi och Kinamatsbuffe`det var väldigt gott och mättande.
Under lunchen bestämdes att sambon skulle ta med sig övriga familjen och åka och hälsa på en annan gammal skolkompis och själv skulle jag åka till Nordiska museét för att insupa lite historia. Innan jag tog bussen dit kom jag på att jag måste nog ta ut lite pengar så jag kan pröjsa entre´. Jag gick till 3 olika bankomater i ingen av dom fungerade mitt bankomatkort, ja ja tänkte jag och åkte till museèt ändå. Som tur var så kunde kassörskan slå in siffrorna på kortet, det tog bara 30 minuter längre än när man bara trycker sin kod. Nordiska var rätt så ok det var väldigt blandade utställningar en del var intressanta andra inte.
Efter att ha slutit upp med familjen+bihang på centralstationen så for vi med pendeltåget tillbaka till sambons klasskompis för middag och övernattning. Denna gång på pendeln framförde dottern den svenska klassikern "Åh vad det är skönt å va naken" även denna gång så skrattade vissa av medresenärerna medans andra tjurade.
Middagen bestod av lax och potatis som sedan följdes av lite whiskey och chips på kvällen mycket gott och trevligt. Hur vi hade det på Gröna lund skrivs det om senare....


Veckans familje-I-lands gräl gällde om datorers varande eller icke varande på semestern...ush vad jobbigt saker och ting kan vara....