På eksemundersökning

Mina tidigare nämnda eksemproblem försvann plötsligt i helgen, det var när jag satte på kanal 24 på TVn som visade från SAPs extrakongress där så äntligen Mona Sahlin blev vald till ny partiledare. Hon höll ett skitbra tal där man kunde ana att partiet under hennes ledning kan komma att svänga lite till vänster viket vi gillar. Eksemen blommade ut igen på måndagen så fort jag fick syn på en bild i morgontidningen föreställande en skallig statsminister.
Jag var idag på sjukan för att besöka hudavdelningen där dom än en gång ville undersöka dessa eksem. Efter ha frågat mig fram hittade jag tillslut en reception på denna avdelning där receptionisten frågade om jag skulle till kuratorn, kanske det men inte idag svarade jag, hon tyckte väl jag såg ut som någon som skulle behöva prata ut om mina problem. Hursomhelst så visade hon mig vart jag skulle sitta och vänta på läkaren, efter en bra stund så kom läkaren och visade mig tll ett undersökningsrum och där fick jag ta av mig byxor och strumpor (kallingarna fick jag behålla på) sen sa hon åt mig att jag fick vänta så skulle hon komma tillbaka strax.
Strax visade sig vara en ganska lång tid för den här läkaren, jag hann läsa en mängd brochyrer om diverse olika utslag så nu kan jag nästan allt om nässelutslag, psoriasisutslag, och skrivarutslag, jag han också tänka en hel massa konstiga tankar som t.ex att dom hade glömt bort mig och att jag därmed var inlåst på sjukan och hur hungrig jag skulle hinna bli innan någon kom och släppte ut mig, jag hann också tänka att tänk om man skulle få ett sånt där ofrivilligt stånd när man stod där i bara kallingarna och läkaren kom in precis då vad gör man isåfall, min lösning skulle isåfall bli tänkte jag att eftersom vi är på markplan så kastar jag mig ut genom det stängda fönstret, då skulle dom nog tro att jag var psykiskt sjuk och spärra in mig på någon bra avdelning, men läkaren skulle iallafall inte se mitt pinsamma tillstånd, nu hände dock inte någon av ovan nämnda scenarior eftersom inte sjukhuspersonalen brukar glömma bort att dom har patienter där och sen så tror jag inte att man kan få ofrivilliga stånd på sjukhus då dessa ställen har en ganska impotent verkan iallafall på mig.
Efter en tid som ungefär kändes som 3 månader kom tillslut läkaren in fast inte själv utan i sällskap med 8 andra läkare som också ville glo, dom konstaterade som förrut att dom trodde det var det fruktade eksemet borgus alliansus som blivit väldigt vanligt nu igen efter att nästan helt varit försvunnet sen början på 90-talet men ville iallafall ta lite prover så sen fick jag vänta ytterligare ett tag. Ett tag som jag utnyttjade till att tänka ut lite nya strategier i det eminenta spelet livehockey samt läsa alla små lappar som satt uppsatta i sjuksalen. Sen skrapade dom lite på eksemen sen fick jag åka hem och vips hade det försvunnit 4 timmar av mitt fantastiskt spännande liv.