Moi moi muukulat (hej små knattar)

Några dagar på den andra semesterveckan hade jag och sambon tagit semester även från barnen, dom avlämnades till den något knasiga men ändå snälla godmodern till våra 2 små änglar.
Sen bar det iväg mot Stockholm med tåg, givetvis så hade vi inga platser på tåget eftersom vi trodde att vi var dom enda som planerat att åka till huvudstaden denna dag.
Så var det inte då ungefär 100% av alla barnfamiljer i Östergötland denna dag tänkt sig att fara till Stockholm så vi fick stå en bra stund innan vi hittade ett par platser i förtäringsvagnen.
Väl i storstaden så fick vi gå Stockholm runt 14 gånger innan vi hittade det hotell vi bokat, som visade sig ligga ungefär 100 meter från centralstationen. Romantiskt lagd som jag ju är så hade jag bokat var sitt enkelrum åt oss men gott sov vi iallafall på natten.
På kvällen gick vi ut för att ta oss en bit att äta, vi hittade ett ställe som serverade asiatisk mat, vi tog givetvis buffèn som bestod av kinamat, sushi och mongolisk stekmat, både sambon och jag åt så vi svävade mellan liv och död, min magsäck höll just på att spricka när jag fick höra av de som satt vid bordet bredvid att alla akutsjukhus i hela Stockholmsområdet var fullbelagda (tydligen så hade bratsen på Stureplan skjutit champangekorkar upp i röven på varrandra och dessa hade tydligen fastnat, detta var tydligen inte något helt ovanlig förretelse) så jag fick låta bli att spricka den här dagen.
Nästa dag flög vi över till Helsingfors för att träffa delar av den finska överklassen för att med dom åka och glo på opera i Nyslott.
Hur kommer sig nu detta? kanske någon undrar, att en fattig Livsmedelsarbetare och en vänsterpartist ska umgås med finska och någon svensk företagsledare och styrelseproffs,
Jo det är ju så att jag råkar vara vald arbetstagarrepresentant i våran koncernstyrelse och alla i denna blev inbjudna till detta evenemang.
Från Helsingfors flög vi inrikesflyg av modellen lite mindre och risigare till Nyslott där förövrigt det stod en kille och skrek när vi kom in i ankomsthallen på flygplatsen, jag frågade honom givetvis om han hade ont någonstans eller om han var ledsen för att han tappat bort sin biljett, det visade sig att han sjöng opera.
Väl framme i det gamla slottet så fick vi champange sen blev det en svingod 3-rätters middag med mer champange och lite andra förmodligen svinbilliga viner. På denna middag där det var bordsplacering satt jag bredvid 2 fruar till några av höjdarna dessa frågade vad jag då sysslade med inom koncernen, jag svarade då som det var att jag var en flitig (lite måste man ljuga) arbetare, jag såg på dom att dom ville ställa följdfrågan -Så vad i själva glödheta helvetet gör du här då? Men den frågan var dom för väluppfostrade för att ställa så jag förklarade ändå vad jag gjorde där. Den ena av damerna hade nyligen köpt en hästgård med bara 50 hästar jag frågade vad hon skulle med 50 hästar till, hon svarade att hennes dotter var väldigt intresserad av hästar. Jag tänkte ja då måste man ju givetvis köpa en gård med 50 hästar det räcker ju inte med bara en häst, hoppas inte min dotter blir intresserad av denna sortens djur någon gång för 50 hästar låter lite mycket för min smak.
Efter middagen så bänkade vi oss för att se på operan, sen skrek dom i 2 timmar innan det så äntligen blev paus, då drack vi lite champange sen skrek dom i ytterligare 1.5 timmar innan äntligen gapandet var över.
Efter detta följde en lång bussresa till hotellet på bussen serverades det lite mackor och champange för omväxlighetens skull.
Innan vi somnade så frågade sambon mig om jag också hörde mumintrollröster i huvudet, jag antar att hon hörde detta för att våra finska vänner faktiskt låter som mumintrollen. Jag svarade att jag inte gjorde detta för att jag ätit så mycket mat dom senaste dagarn att magsäcken nu expanderat så mycket att den trängt upp i örona och att jag därför knappt hörde något alls.
Dagen efter var vi på fabriksvisning på en av koncernens fabriker, sen käkade vi en 3-rätters lunch innan vi blev skjutsade i buss till Helsingfors för flyg hem.
Dagen avslutades med tåg hem till Linköping.
Sammanfattningsvis kan man säga att det var en trevlig resa, dessa representanter för den finska överklassen var väldigt trevliga och artiga men operan kan överklassen behålla för sig själva.

Som lite bonusinformation från denna resa kan berättas att den finska presidenten satt 2 rader över mig på operan.