Snart är flaskan tom

I lördags efter att jag läst ett stycke ur Tage Erlanders dagbok för mina barn blev den lite större av de båda lite sugen på lördagsgodis. Vi tog ner våra röda fanor från väggen och marcherade till byns affären, eftersom vi är så snälla av oss så repade vi några lyxbilar med våra nycklar för att göra överklassmänniskorna som ägde dessa lite mindre bekymrade för vad dom ska göra av dagens inkomster. Väl inne i affären så hittade vi till slut till smågodisdisken och medans dottern plockade ihop sin lilla godispåse så stod jag och funderade på om jag skulle sjunga en liten psalm eller om jag skulle dansa lite schottis så länge. Då helt plötsligt så stod han där, min gamla klasskompis Spetan med sin fru lilla E och deras 2 barn. Vi pratade lite, då kom jag och tänka på ett av mina stora mål här i livet. Det är nämligen så att i våra ungdoms glans dagar så var vi ibland hemma hos spetan dagen efter vi varit ute och inmundigat alkoholhaltiga drycker, spetan hade på den tiden stående i sitt rum en cola som man av någon konstig anledning inte fick dricka upp, jag vet ej varför men dricka upp den fick man absolut inte. Hursomhelst så ger jag mig fan på att spetan har kvar den där colan än idag och den ska jag dricka upp någon dag.
Det visade sig under samtalet att familjen inte hade kvar sina monster till vakthundar som dom hade förrut däremot så hade dom skaffat en ny hund.
Efter affärsbesöket så gick vi hem och smidde planer på hur vi ska kunna drick upp denna värdefulla cola.
Den slutgiltiga planen kan jag inte avslöja här bara att jag kommer vara otörstig, lilla E och barnen lyckliga, spetan onykter och hunden mätt samt att det kommer att stå en tom colaflaska på bordet.