Vätskeöverskott i Gällivare

eller Norrlandsvistelsen del 3, morgonen grydde på Gällivare camping och vädret var lite bättre än dagen innan. Vi slungade i oss några torra mackor innan det var dax att dra sig ner mot staden för dagens studiebesök som var bokat sen länge på en dagbrottsgruva.
Vi tog en gigantisk burgare och ett par kalla till lunch på ett hak mittemot busstationen där turistbussen till gruvan skulle utgå ifrån.
Turen till dagbrottsgruvan ångrar vi inte, bra guidning, svinstora lastmaskiner och dumpers intressant tur överhuvudtaget. (Trodde ett tag att det skulle gå i brallan på mina kompisar som kör vanliga lastmaskiner till vardags när de fick se vilka maskiner som jobbade i detta dagbrott)
Den guidade turen och värmen gjorde våra halsar brann av törst, då vi kom tillbaka efter turen orkade vi därför inte släpa våra uttorkade kroppar längre än till andra sidan gatan där vi tidigare på dagen intagit vår lunch.
Stället visade sig ha ett rikt utbud av drycker att släcka vår törst med.
Vi började med några kylda maltdrycker för att sedan övergå till vätska med aningen starkare innehåll.
När vi till vår förvåning upptäckte att allas balanssinnen var ur funktion började vi ströva hemåt.
På vägen hem upptäckte vi att lokalbefolkningen hade samlats till allsång med barhäng stannade vi till lite och pratade med urinnevånnarna. Det visade sig att de flesta Gällivarebor är mycket trevliga människor, så vi bestämde oss för att gå hem till vår campingstuga och äta något för att senare gå tillbaka till stället.
Då vi kom hem drack vi en soppa som hette Minthu, en förövrikt mycket näringriktig och god måltid.
Någon envisades dock med att tvinga i alla tills flaskan var slut och rätt som det var blev jag lite trött och ramlade av stolen och somnade på golvet. Stugans övriga 3 inneboende gick då ut på krogen.
Själv vaknade jag så småningom av att någon hade varit i vår stuga och kastat upp alldeles bredvid mig.
detta gjorde att jag då var tvungen att gå och duscha senare på natten.

Nästa dag hände det helt overkliga. I väntan på att vår lilla huvudvärk som alla fyra i sällskapet led av, märkligt förresten måste varit någon typ av epedemi så gick vi för att äta något, vi hittade någon typ av italienskt pastaställe där vi skulle intaga vår lunch. Vi hade precis beställd och satt och väntade på maten när världens bästa skidåkare kommer in dvs Markus Hellner, han sätter sig 2 bord bort och äter.

Jag lyckades haffa honom när han skulle hämta dricka och pratade några ord med honom och tog en bild, ja jag vet lite fjortisaktigt men vem vill inte ha en bild av en skidkung sittande i semesteralbumet hemma. Förövrigt var han lika trevlig i verkligheten som han verkar vara när han intevjuas i TV.


Jaha det var allt för denna gång, noterar att det snart är sommar igen och jag håller fortfarande på med förra sommarens händelser, men det här är ju min lilla plats på nätet så alltså bestämmer jag att jag faktiskt får skriva om sånt som hänt även ett år tillbaka i tiden. Ha det nu så bra så kommer det kanske en fortsättning på denna story om en månad eller 2.